Okej, jag lyssnar mycket på musik – no lie. Mycket har hänt sedan man tittade på Trackslistan med Gonza på måndagar. Men hur många artister/band/musiker man går igenom och hur många genreperioder man har, så finns det några som stannar nära hjärtat nomatterwhat. Två sådana artister är för mig Jack Peñate och Laleh. Jack har haft en stor impact på mitt musiklyssnande, och ofta känner jag att vi utvecklats lite tillsammans genom de två ganska olika album han släppt. När Laleh kom med Live Tomorrow så var det en av de allra första låtarna jag verkligen lyssnade sönder, och hennes första album var en av de 4 album som fyllde min första MP3-spelare på 256 MB, haha.
Igår (tisdag) märkte jag att Jack Peñate lagt upp en video på sin YouTube-kanal, och detta var i princip det första man hört av honom sedan 2009 då han släppte sin maffiga afrikainspirerade skiva “Everything is new” som var ett stort hopp från hans energiska indiepop två år tidigare.
Låten heter No One Lied och är filmad och inspelad i en tagning, och är en klassiker från första lyssningen. Oyoyoy, hans underbara röst och imponerande låttext når ända in i märgen.
Då
Nu
Så, efter att ha lyssnat på denna om och om igen, som om inte det var nog – så kom Lalehs nya album i postlådan idag! Ja!Ja!Ja! Preciis som förra gången, fick jag den signerad för att jag varit tidig med beställningen. Jag tycker btw att det är väldigt fint av Laleh att göra så, för det känns väldigt personligt på något sätt. Jag minns den dagen så bra, för jag hade precis klippt mig riktigt kort för första gången, och tog på grund av detta väldigt många bilder på mig själv, med och utan skivan, haha.
“Sjung” imponerar, och visst har det varit mycket spänning kring det, eftersom man faktiskt inte hört något förutom tolkningarna (som kom som bonusskiva btw) förrän hon uppträdde “‘Some Die Young” på P3 Guld i lördags. Jag vet inte ens vart jag ska börja, haha!
Hon har i sin helhet blivit mycket maffigare, med föregångaren Snö från senast så har hon nu byggt på med fler lager, men det är kanske inte så konstigt då hon i tidigare album i princip spelat in alla instrument själv. Det förvånade mig att hon den här gången “delat upp” albumet med engelska titlar först som avslutas med tre svenska spår. Jag kan inte undvika att också sakna något persiskt.
Men åh, så bra hon är bara.
Då (I was very into passepatous…)
Nu
~Lalehs uppträdande på P3 Guld~
